Om ett fondbolag använder åtagandemetoden för att beräkna de sammanlagda exponeringarna ska den tillämpas på samtliga derivatinstrument, inklusive sådana derivatinstrument som avses i 5 kap. 13 § fjärde stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Detta gäller oavsett om en värdepappersfond använder derivatinstrument som ett led i placeringsinriktningen eller för att effektivisera förvaltningen.
Vid beräkning av de sammanlagda exponeringarna ska derivatpositioner konverteras till en motsvarande position i de underliggande tillgångarna. Terminskontrakt, swappar samt andra likartade derivatinstrument beräknas enligt underliggande exponerat värde. För optionskontrakt, warranter, teckningsrätter och likartade instrument ska en deltaberäkning göras. En deltaberäkning ska göras enligt någon vedertagen värderingsmodell. Om det inte är lämpligt att göra en deltaberäkning ska en beräkning göras enligt underliggande exponerat värde. En beräkning enligt underliggande exponerat värde får inte leda till att exponeringen mot derivatinstrument underskattas.
Vid beräkningen av de sammanlagda exponeringarna får fondbolaget ta hänsyn till nettning och hedgning, om detta inte leder till att bolaget bortser från uppenbara och väsentliga risker och att detta resulterar i en tydlig reducering av riskexponeringen i fonden.
Om en värdepappersfond använder derivatinstrument som inte leder till att ytterligare exponering genereras är det inte nödvändigt att inkludera den underliggande exponeringen i beräkningen av fondens sammanlagda exponeringar.
Vid beräkningen behöver fondbolaget inte beakta kortfristiga penninglån enligt 5 kap. 23 § andra stycket lagen om värdepappersfonder.
